Förlorare Nr 12 – Ben Johnson

För vissa förlorare är inte sättet de blir förlorare på det som verkligen gör dem till förlorare, utan hur de senare hanterar sin uppkomna situation. Detta gäller för 100-meterssprintern Ben Johnson som vid OS i Seoul 1988 både vann guldmedalj, slog världsrekord och åkte fast för dopning. Snabbtåget utför hade bråttom från stationen i Seoul och i takt med att sponsorer och andra påhejare drog sig undan började Johnson fundera ut sätt att snabbt ta sig tillbaka på banan igen. Vid det första försöket, i kvalet till Barcelona-OS 1992, snubblade han ur startblocken och tog sig aldrig till final. Året därpå presterade Johnson fina resultat på kortdistansen 50 meter, Wada gjorde ett nedslag, och Johnson åkte fast för dopning och stängdes nu av på livstid.

Johnson flyttade vid det här laget ner i sin mammas källare. Där sades han spendera dagarna med att titta på tecknade filmer, Hjulben och Gråben var en av favoriterna. Men i källaren smed Johnson nya planer. Livstidsdomen hade överklagats och 1999, när Johnson var 39 år gammal, fick han återigen tillstånd att tävla – men nu utan motståndare. Johnson gjorde slag i saken och ställde upp “mot klockan”, trots avsaknanden av motståndare hade Johnson nu dopat sig igen och han stängdes av en tredje gång. Vid det här laget hade Johnson möjligen förstått att han skulle få svårt att verka trovärdig i en domstol igen. Därför satsade han nu på att tävla lagligt i helt andra sammanhang. Han ställde upp i alla slags jippotävlingar som erbjöd ekonomisk kompensation. I en tävling sprang den forne OS och VM-mästaren ikapp med en bil och en häst. Föga överraskande kom Johnson sist igen.

Än var det dock långt kvar innan Johnson förödmjukelser mot sig själv skulle upphöra. En misslyckad karriär som tränare åt Muammar Khadaffis fotbollsspelande son följde. Och inte minst, ett par självförnedrande reklamfilmer åt energidrycken “Cheetah” (läs Cheater) som kan ses i klippet nedan.

Utforska inlägg i samma kategori: Uncategorized